Hoppa till innehåll

Hur mådde du fysiskt efter förlossningen?

Väldigt bra trots kejsarsnitt, promenerade snabbt och kom igång, största nackdelen var att jag kände mig inte dålig så hade svårt att ta det lugnt (dvs. Inte bära tungt på 6-8 veckor råkade ju hända vecka 3 istället 🙈).


Med första fick jag inga nämnvärda eftervärkar, hört att de kan bli värre med andra barnet men hade inte föreställt mig att de kunde vara så smärtsamma som de blev. Fick ta ipren/alvedon dagligen i en vecka eftersom de var så smärtsamma. Med första hade jag problem att kissa efteråt, ingen som talade om att man fick sex timmar på sig att tömma urinblåsan annars satte de kateter, vilket de fick göra på mig och tömma 1 liter. Denna förlossningen var jag noga med att kissa under förlossningen samt att jag verkligen tog tid till att slappna av och spolade med varmt vatten från en intimdusch för att kunna kissa, då funkade det direkt efter fl.


Dåligt. Jag hade avslag i 6 veckor, väldigt ont i hela kroppen. Kände mig fortfarande gravid den första månaden efter. Jag kände mig aldrig fräsch, men lyckades ändå komma ut på första långpromenaden två veckor efter förlossningen. Jag frågade på BB om jag kommer kunna gå på toa och göra nr 2 direkt – det var inga konstigheter, men det underlättade att hålla emot lite med papper. Det var sjukt obehagligt, men det gick över när rädslan började släppa mer mentalt efter varje gång. Nu var det 8 månader sedan jag födde, och känner fortfarande inte att kroppen är återställd ännu.


Det var/är otroligt tufft. Visste att man skulle ha ont, men inte på den nivån. Tyckte också amningen var väldigt jobbig, man trodde man skulle få tillbaka sin kropp men det blev liksom värre. Känner mig fortfarande inte som mig själv, men börjar komma tillbaka!


Hade förväntat mig smärta och obehag, men hade ingen smärta alls. Däremot lite svårt att känna min urinblåsa ett par dagar. Ingen smärta vid avföring heller. Kände mig helt bra efter en 5-6 dagar.


Nej, hade ingen aning om hur ont det skulle göra med eftervärkar när man ammar. Vågade gå på toaletten men åt inolaxol länge. Jag känner mig fortfarande inte som mig själv och min dotter är snart 10 månader. Men de är nog pga sömnbrist och inte något annat. Men jag hade en hyfsat ”lätt” förlossning med grad 1 bristning. Två ytliga stygn. Men hade ont i mitt underliv i 8 veckor ändå.


Jag mådde helt okej


Jag var beredd på smärta, men inte på det sättet. Det värsta var aldrig smärta fysiskt för mig. Men amningen var hemsk och sonen ville inte ta bröstet så lämnade det efter första månaden vilket jag ångrar. Att göra nummer två var så svårt. Jag hade så ont och var så rädd. Men efter jag gjort det dem första två gångerna var det okej! Hade avslag i cirka 1 månad. Kände mig fysiskt som mig själv efter 1 månad.


Nej. Allt som kom efter hade ingen sagt ett ord om.


Jag fick en grad två spräckning och efter en vecka gick stygnen upp så jag fick åka in o sy om med lokalbedövning. Jag fick vaginalsvamp som inte gav sig på en månad trots två kurer och ett receptbelagt piller. Jag kunde inte sova alls de första veckorna. Var på helspänn konstant så jag sov kanske två timmar per natt i fyra-fem veckor. Jag hade inga problem med att gå på toa och eftervärkarna var inte så farliga för mig. Jag hade avslag i ungefär en månad.


Minns inte så mycket mer än att jag var öm men fick en infektion och hög feber. Hade nog räknat med ett rent helvete så var inte så chockad.


Jag fick bra med smärtlindring (Alvedon och Ipren var 4e timme tror jag) både på BB och hemma som faktiskt hjälpte mot eftervärkarna så hade inga problem med det. Däremot tyckte jag de va jobbigt med hygien där nere man vill ju inte dra med papper pga stygn o de kändes lite obehagligt. Blev väldigt hård i magen efter så fick köpa mjukgörande så jag kunde bajsa hyfsat normalt. Jag minns inte hur lång tid det tog innan jag kunde känna de som normalt igen men ngn månad kanske?


Va så fokuserad på förlossningen så att jag glömde att tänka/förbereda Mig för vad som kmr efter.


Det var skrämmande, men tog det dag för dag. Någon vecka


Efter förlossning med första barnet var jag inte alls förberedd på eftervärkarna som kom, eller på hur ont det kunde göra i underlivet så länge efter förlossningen. Det tog en månad innan jag kände mig fysiskt hyfsat återhämtad med första barnet, men gick betydligt snabbare med syskonen, och då var jag förstå även mer mentalt förberedd så det var lättare att hantera


Jag mådde väl efter förlossningen, såklart smärtsamt men smärtlindring hjälpte gott. Fick tips om att använda en binda/toapapper och hålla emot snippan när man skulle göra nr 2, hjälpte toppen. Avslag hade jag ca ca 6-7 v. Efter någon månad kände jag mig relativt återställd. Började mamma träning i månad 3 och känner mig väldigt bra i både psykisk och fysisk form efter graviditeten.


Jag blev ju akut klippt. Grad 4. Kunde inte sitta på ett par månader. Fick en liten infektion i såret och fick kolla det på östra sjukhuset. Har fortfarande delvis ont av ärret. Skaver vid sex och är stramt. Och har fortfarande problem då å då när jag bajsar. Men det läkte fint och är ordentligt sytt enligt läkare på återkoll. Så kommer nog aldrig bli helt som förr.


Jag mådde bra! Självklart kunde oron slå mig med t.ex göra nummer två. Men jag intalade mig att jag skulle ta det när det kommer. Jag kan inte gå runt i flera dagar och vara orolig för något som jag inte kan påverka. Den dagen efter förlossningen som jag blev bajsnödig, då andades jag, precis som jag lärt mig att göra under förlossningen och sedan lät jag det ”bara hända”. Kroppen vet precis vad den ska göra och jag tror ofta att det är hjärnan som stökar till det (vilket är helt förståeligt!). Jag hade stygn och en bristning grad 1, så det kändes såklart men inte så farligt.


Jag var medveten om eftervärkarna vid amning, hade fått information om det på och tipset att man kan ta smärtstillande innan amningen och bli hjälpt av det. Vilket funkade bra. Det var ingen som berättade om problemet med att gå på toa, fick Googla mig fram om tekniktips för det, först på återbesöket på BB frågade barnmorskan om jag hade lyckats. Hade avslag i ungefär en månad och kände mig fysiskt återställd efter kanske två månader.


Jag blev rätt sjuk och var på BB 11 dagar innan vi fick gå hem. Moderkakan opereras ut, infektion efter det och blodpropp. Så min första tid var EJ ngn lycka men glad att jag inte var en mamma som ville föda hemma. Ont att sitta efteråt. Fick nytt blod då jag förlorat en del. Ja det var så mkt så hela första halvåret är suddigt och mkt läkarbesök. Men en underbar frisk tjej, sambo och mina föräldrar!! Amningen gick dock toppen. Även flaskmatning. Glad för det. : ) Det blev mitt sätt att komma närmare mitt barn med de stunderna. det var tufft med känslor i början.


Mådde ganska bra, va i bebisbubblan. Men önskar att jag vetat om eftervärkarna som va värre än förlossningsvärkarna.


Fysiskt helt okej. Var dock INTE beredd på eftervärkarna, hade inte fått någon information om detta. Tog ca 4v innan smärtan i underlivet gick över.


Jag var beredd på eftervärkar men att gå på toa var läskigt. Att ha sex första gången var otroligt nervöst! Det tog tid att känna mig okej i kroppen men framförallt pga blodförlusten.


Man va väldigt matt och svag. Att bara sätta sig upp va som ett maraton. Otroligt törstig va jag och blödde kanske 2 veckor totalt. Det är läskigt att bajsa i början men det går!


Hade mycket eftervärkar, urinvägsinfektion och infektion i livmodern, mycket smärta i underlivet vilket jag inte var beredd på, trodde värsta smärtan skulle vara förlossningen men de var ju bara en liten del av allt som kom sen. Jag blev stressad av amningen i början, sedan gick det lättare när hon blev större och kunde greppa tag bättre.


Underlivet var ju ömt och svullet första veckan. Jag fick ärrvävnad av ett stygn i mellangården som gjorde det lite stramt och stelt ett tag (fortfarande inte helt som innan 6 månader senare, men så kanske man får acceptera att det inte kommer kännas som innan heller. Absolut inte problem i form av smärta eller liknande såklart, men att tro att underlivet kommer bli helt som innan kanske är lite önsketänkande). Penetrerande sex var inte att tänka på under tiden med avslaget som varade ca 6 veckor. Därefter har mina orgasmer varit något helt annat än innan. Så intensiva! Fantastiskt! Jag har inte haft några som helst problem med inkontinens, även om jag var sämst på att knipa både innan och efter förlossningen. När underlivet var uttöjt i början upplevde jag framfall av urinblåsa och tarm så att det blev svårare att tömma, men det försvann inom första månaden typ. Brösten är en helt annan historia. Och jag tror att amningen är en sån där grej som alla, även till viss del jag, ser framför sig bara kommer fungera. Bebisar kan inte heller amma utan man måste ju lära sig tillsammans. Och det gjorde lite ont i början. Mjölkstas är ett helvete, men efter ca 3 månader blev jag kompis med mina bröst. Och då upplevde jag att mitt barn också blev mer tillfreds med att amma. Kanske kände han att jag var spänd och orolig och det var därför det krånglade helt enkelt… En grej som vaknade i samband med förlossningen och sedan vuxit sig starkt är hur jävla stark kvinnokroppen är! Min kropp är fantastisk, och det kommer ingen kunna få mig att sluta tro på från och med nu!


Under min första förlossning gick i princip allt fel. Det blev igångsättning efter fyra dagar vattenavgång i v35, 24 timmar med mestadels pinvärkar och sedan sugklocka. Då moderkakan inte lossnade blev det operation vilket gjorde att jag förlorade mängder av blod. Satt 4 dagar i rullstol med blodvärde på 82 (vid 80 får man blodtransfusion). Fick inte hålla min bebis p.ga. risk för att svimma. Eftersom hon föddes prematur så hade hon ingen riktigt utvecklad sugreflex. Det var tuffa dygn med att pumpa och sondmata. Väga innan och efter, vilket jag blev lite knäpp av kan jag säga. Min räddning blev att släppa alla amningskrav och gå över till ersättning och flaska. Så när jag födde mitt andra så körde vi flaska med en gång. Det bästa jag gjort.


Eftervärkarna var så illa som värsta sortens mensverk i samband med amning, visste inte det innan med barnmorskorna på förlossningen berättade att det skulle komma


Kunde ej bära båda barnen efter ks med tvillingar . Hade ont av ks snitt länge , fick svullnader i ben efter ks, misstänkt propp, fick ont i brösten av mjölkstockning. Förstoppad med först barnet , kunde ej gå på toa och när jag gjorde det blödde jag och grät av smärta


Tack till er som tog er tid att läsa ♡
Och stort tack till er som tog er tid att svara ♡