Levde din förlossning upp till dina förväntningar?
Ja, planerat kejsarsnitt som var fantastiskt
Den blev bättre än jag hoppats på.
Nej. Jag trodde inte att min igångsättning skulle ta sån tid och att kroppen inte ville komma igång. Men jag älskar att bli igångsatt, att kontrollen finns med hela tiden.
Både ja och nej! Det var ju superskönt att det gick fort. Men jag hade förväntat mig en längre förlossning, där EDAn skulle stoppa smärtan och vi skulle ha kul och chilla haha. Så blev det verkligen inte. Fick inte ens lämna eller ändra position i sängen pga för intensivt värkarbete.. hade önskat att vara mer närvarande. Men överlag nöjd ändå! Ser fram emot nästa barn, när man vet vad som händer och kan vara med på ett annat sätt liksom.
Vet inte riktigt. Första gången har man inga riktiga förväntningar men det blev en traumatisk upplevelse ändå. Hade en helt normal förlossning men jag var inte beredd på så många saker och hade önskat att man pratat mer om hur det är innan. Samtidigt förstår jag att det är svårt att prata om det för att varje förlossning är unik och själv är jag lite restriktiv när jag pratar med andra som ska föda första gången för att man inte vill skapa någon rädsla. Det är en svår balansgång. Jag anser att kunskap lugnar men för så många så är det tvärtom.
Ja, fick ha med min partner på förlossningen och är jättenöjd med personal och förlossning
Nej, jag var högrisk pga en väldigt ovanlig sjukdom, vården hade ingen koll och inga mediciner på den avdelningen så ofta fick jag gå utan medicin samt kom hem som ett enda stort blåmärken efter 11 dagar för att de envisades göra på sitt sätt. Jag hade 11 olika specialiteter som doktorer inblandade och alla stod som frågetecken så även om förväntningarna på vården var låga innan så är de nästintill obefintliga nu.
Ja i stort sett. Hade läst en del och även tagit del av andras förlossningsberättelser och videor. Jag hade tur som hade barnmorskan inne i förlossningsrummet hela tiden!
Nej, va ju rädd innan Och rädslan bekräftades. Personalen var underbara men jag tappade kontrollen och fick stå ut tills hon va ute. Tänker ibland tillbaka och gråter.
Nej, blev värre och jag upplevde inte att jag fick den hjälpen jag behövde. Onödigt mycket smärta pga det.
Nej, dottern fick efter 1,5 dygn tas ut akut, med sugklocka. Läkare stormade in, ingen kommunicerade med oss. Sambon var helt knäckt som fick stå där och se på.
Ja, eller den blev till och med bättre än mina förväntningar. Jag försökte ha inställningen att jag inte kunde påverka händelseförloppet, utan bara lära mig att ”finna” mig i det. Det gjorde att jag aldrig blev besviken på något, men jag hade också en komplikationsfri förlossning. det hade kanske varit annorlunda om ”mer” hände…
Varken ja eller nej. Jag förväntade mig att det skulle vara smärtsamt och det var det, men utöver det hade jag medvetet inte några förväntningar på den då jag hade hört för många gånger från vänner som blivit besvikna då det inte blivit som de förväntade sig. Är ju inte något man direkt kan ha kontroll över utan bara att ”gilla läget”.
Vet inte vad jag hade tänkt riktigt. Förträngde mest den dagen i 9 mån. 🙂 Lustgasen var en ny erfarenhet. Hunnit glömma lite känslor nu. Min sambo/pappan var fantastisk. Sen blev det operation direkt efter ( moderkakan ) och det var verkligen ingen förväntan.
Nej, födde mitt 3e barn och då går skedena oftast fortare. Där kände jag att dom.va okunniga/ej uppmärksamma.
Både ja & nej. Min son var lätt blå då han hade navelsträngen runt halsen ett varv ganska löst men han andades inte. Var en student som förlöste mig men kände att där borde barnmorskan gått in för att få igång andningen snabbare. Paniken kom ju fort!
Nej, fick endast ligga på rygg med dropp i båda handlederna och kateter pga. allvarlig havandeskapsförgiftning. Fick panikattacker av att inte kunna röra mig och underlätta värkarbetet så som jag hade tänkt mig.
Delvis. Förlossningen i sig gick snabbt, personalen var bra. Efteråt drog livmodern inte ihop sig, jag förblödde nästan och låg halvt medvetslös, ovetandes, i ett rum som fylldes av personal som kände, rotade i underlivet efter oupptäckta skador, någon som satte nål i handen, en undersökte moderkakan och någon tryckte på magen för att de andra skulle upptäcka var blodet kom ifrån. Panik och stress bland personalen, sambon fick sitta med sonen utan att veta vad som hände bakom ryggen på honom och jag låg med dödsångest, smärtor i hela kroppen efter förlossningen och totalt utlämnad för ett stort antal främlingar. Inget fel i personalens jobb dock – utan situationen i sig.
Ja! Över förväntan! Det va så mäktig känsla och så stolt över en så fantastisk kropp!
Det var mycket bättre än vad jag tänkt mig, trodde jag skulle få total panik men blev mer lugn av lustgasen och personalen som stöttade
Ja! Jag tror att allt för många idag går omkring och har just förväntningar. Jag som ändå har ett stort kontrollbehov jobbade på att vara i nuet och ta varje situation och värk som den var. Vi hade en turbulent förlossning med ett medtaget barn och hamnade på Neonatal i en vecka efteråt, men jag har ändå inga negativa tankar om sjukhustiden för att jag var så öppen för att allt skulle kunna hända. Vi fick bra med info och superbra vård, så det finns inget som gnager för varken mig eller sambon (som ju inte ”glömt” upplevelsen). Att prata om förväntningar är att säga till blivande föräldrar att man SKA ha förväntningar, och det behöver vi komma bort ifrån. Prata realistiskt kring förlossningar och första tiden med barn, och varken romantisera eller visa på hemska exempel. Även den mest traumatiska förlossningen behöver inte lämna ett trauma om man bara är rätt förberedd mentalt.
Första var fruktansvärd, andra var underbar.
Ja, det var vag. Med första barnet och kejsarsnitt med tvillingar. Båda var fina och kändes trygga.
Tack till er som tog er tid att läsa ♡
Och stort tack till er som tog er tid att svara ♡
