Hoppa till innehåll

Vad skulle du vilja förmedla till blivande mammor och föräldrar som du önskar att du visste inför förlossningen?

Att alla har åsikter och alla har olika åsikter kring allt som har med förlossning och barn att göra. I slutändan, lyssna på din egen magkänsla och låt andra tycka sitt ❤


Hade velat ha lite mer kunskap kring förlossningsskador och var man vänder sig för hjälp. Jag blev runtskickad och ingen kunde hjälpa mig, tillslut gav jag upp och hade ”tur” att det läkte ut av sig själv efter ca ett år.


Släpp kontrollen inför förlossningen, men lita alltid på din magkänsla. Prata mycket med partnern, mer än vad du kanske redan gör. Berätta om rädslor och lyft det som oroar dig efter förlossningen. Var beredd på att du med största sannolikhet inte kommer känna igen dig själv en bra tid efter. Be om hjälp! Ansträng dig inte mer än vad du orkar, du har nog att bearbeta ändå. Be din partner/stödperson att sätta sig in i frågorna också, du kommer behöva Hen mer än någonsin. Och du fixar mer än du tror, även när du känner dig som svagast 🤍


Att inte lyssna så mycket på andra, utan lyssna på dig själv ❤️


Förlossningen är ett delmål inte ”slutmålet” som man kanske visualiserar. Tiden efter är nästan jobbigares man vet inte alls hur saker fungerar och får prova sig fram. Mycket frustration och känslor hela dygnet.


Du är starkare än du tror. Kräv den hjälpen du behöver, om du mår bra efter förlossningen åk hem så fort du kan så du kan få hjälp och stöd från anhöriga.


Att stå upp för sig själv och säga till om amningen inte går så bra. För du känner om det inte kommer mat. Och att vara beredd på att känna sig ledsen för att det plötsligt inte finns en bebis på insidan även om du har bebisen i famnen.


Att det är jobbigt efteråt. Även om man läst lite om babyblues så är det skönt att få höra ”real life stories”. Jag kommer i kontakt med många nyblivna mammor och när jag berättar att jag bröt ihop för navelsträngen ramlade av och att det är svårt att sitta efter förlossning så är det så tacksamma att höra att det är andra som reagerar så här. Samtidigt så är det lättare att ta till sig denna information när man har fött och är där. Medan man är gravid är det nog lite skrämmande att höra detta och att man inte kan relatera till det innan man upplevt lite av det själv.


Skäms inte för att du mår dåligt, har ångest, sover dåligt eller är orolig. Räkna med att den hjälp du behöver måste du själv identifiera och söka upp. När vården bemöter din oro med att säga att det inte är ett problem, försök ha med någon som kan insistera för dig om du inte orkar själv. Man måste anstränga sig och ligga på för att få hjälp. Gå med i en mammagrupp med mammor som föder ungefär när du gör det (online är bättre än inget tex Facebook) där du kan dela och släppa lite på trycket.


Förbered dig på att det kanske inte blir som du tänkt dig


Kroppen grejar det! Va närvarande och lyssna på personalen. Ställ krav på BB. Gör en plan med personalen med vad du vill åstadkomma med BB tiden å innan du går hem be om att bli undersökt där nere igen för att kolla så allt ser rätt ut!!


Det är ok att må dåligt efteråt. Du kommer ha ont men det kommer att bli bättre. Det är okej att ge ersättning om inte amningen funkar, du är inte sämre mamma för det!!


Fråga fråga fråga och stå på dig! Din magkänsla är oftast rätt.


Att det även fysiskt och inte bara psykiskt kan vara tufft efter förlossningen och att återhämtningen verkligen kan ta olika lång tid för olika personer och efter olika förlossningar. Det kan var så att man inte alls när man kommer hem från bb kan traska ut och njuta av den där första mysiga barnvagnspromenaden, och att det kan ta några veckor eller mer innan man känner sig fysiskt ok (trots att man haft en sk ”okomplicerad förlossning” utan större bristningar etc)


Att inte bara åka hem å låsa in sig i sin bebisbubbla om man haft en svår förlossning. Jag blev ivägskickad till operation och min sambo gick med lillan själv de första ca 4 timmarna. Det smärtar mig också fortfarande, att jag inte fanns där när hon var ny. Dessutom var jag så utmattad efter förlossningen så kommer inte ens ihåg att de lagt henne på mitt bröst. Det kan jag också fortfarande bli gråtfärdig över. Känns som jag missat en sån viktig del i processen. Ta kort, föreviga! Det är jag mycket ledsen för att vi saknar, särskilt när minnet inte finns där efter en svår förlossning.


Att våga tro på sig själv som individ och mamma, våga ta saker som det kommer – för det löser sig. Bebis kommer aldrig döma dig, det är bara du själv som sätter kraven (och samhället..). Du är mer än good enough!!!


Hur svårt det kan vara att gå på toa för nummer två och att det finns tekniker som underlättar. (Om man ska amma)Att videon man får titta på på BB är smått orealistisk, det ”sprutet” får man inte igång det första man gör och kvinnan i videon har ammat länge. Det tar tid. Jag skulle rekommendera att inte ha för mycket förväntningar/planer för förlossningen. Det är jättebra att läsa in sig på ämnet med smärtlindring osv, men man borde vara beredd på att vad som helst kan hända så man inte blir väldigt besviken. Sedan vet oftast personalen på BB bättre vad man behöver. Tycker också att det kan vara väldigt svårt som förstföderska att veta innan vad man vill.


Å svårt. Men det är ju bra att ha lite koll på att man har saker hemma, laga mat till frysen som kan värmas, försök låna/ärva de första kläderna då det är sååå kort tid de används. Be närstående kanske handla eller bara sällskapa. Man blir som mamma rätt snabbt ensam när partnern börjar jobba. Prata om saker. Stäng inte inne. Tänk inte på rosa moln. Eller tänk randiga moln kanske med lite av varje. Be om hjälp, gråt, skratta. Hur man än tänker blir vissa delar tvärtom. Känslor kommer flöda. Gör dom inte det direkt för att man måste autopilota för att själv överleva så kan jag säga att det blir bättre! 🙂


Va tydlig emot personalen på både förlossning BB och godkänn ingenting som inte DU är helt bekväm med. Du känner dig själv och din egen kropp bäst!


Eftervärkarna och alla känslor som kommer där efter. Själva förlossningen så vet kroppen vad den ska göra, våga släppa kontrollen


Lyssna på din magkänsla och din kropp. Och oftast märker du innan någon annan vad som är rätt och fel för dig och ditt barn.


Prata! Våga fråga om allt, våga prata och lyfta tankar med din partner eller annan trygg person både innan och efter förlossningen. Sänk dina förväntningar, tillåt återhämtning fysiskt och psykiskt. Du är ingen övermänniska och blir inte det heller. Vet att du är tillräckligt bra, oavsett hur det går, vad som händer och hur trött du än är. You are great, mamas! ❤️


Tänk på att kroppen är helt magisk! Den vet precis vad som ska göras! Lita på den!


Att de svåra börjar efter förlossningen, förlossningen är bara en del av allt. De skulle jag vilja att vården också förmedlar och berättar mer om vad som kan ske efter förlossning.


Lyssna inåt. Vad säger din kropp? Förmedla det till din barnmorska och försök så gott det går vara delaktig i vad som händer. Ha en partner/supportperson som är väl införstådd med hur du vill ha det om du inte kan förmedla det själv. Ha rimliga krav på processen. För de allra flesta är det förknippat med smärta att föda barn, men det är en positiv smärta. Försök så långt det är möjligt att acceptera den, ta hjälp av de som bistår din förlossning att ta dig igenom värk för värk. Du kan föda ditt barn. Var öppen för att det kan finnas situationer då förväntningar och krav är meningslösa pga medicinska anledningar. Lita på vårdpersonalen, fråga om du känner dig osäker eller vill ha mer information, men lita på att de vill barnet och dig väl.


Det finns ju mängder, men framförallt stå på er. Kräv det som känns rätt. Säg aldrig ja till kvaddlar och packa mjukt toapapper i bb-väskan.


Försök att få med din partner till BB


Sätt sig själv i första rummet. Ta hjälp och våga va ärlig


Tack till er som tog er tid att läsa ♡
Och stort tack till er som tog er tid att svara ♡