Hoppa till innehåll

Mer ”nu”, än ”sen”

”Varma sommarkvällar. Vi promenerar barfota i det mjuka gräset och låter dagens sista ljus värma våra bara kroppar lite till. In i det sista. Som en varm famn som talar om att vi ”klarade det idag också”. Dagen. Vi andas in stunden, andas in allt fint vi har gjort idag. Vi plockar röda vinbär från busken vid staketet. Tar det inte för givet, låter inte tiden ta detta ifrån oss. Vår stund, våra minnen. Sommaren har blivit min tid på året, oj vad allt och alla blomstrar. Jag tycker att vi tar med oss denna känsla till resten av årets alla säsonger. Eller så hittar du en egen känsla att ta med dig 🤎”

@voyageinspace
…fokusera på det som får oss att må bra och som tar oss framåt.

Igår skrev jag en text på min Instagram om tankar som handlar om tuffare tider i ens vardag. Annorlunda tider. Sådant som kanske tynger mer än lyfter. Att ta vara på det vi har här och nu, inte hänga upp oss på det som vi inte kan påverka själva. Bort med hjärnspöken och negativa energier, fokusera på det som får oss att må bra och som tar oss framåt. Men det är ju också läskigt. Att fokusera på det som får oss att må bra kan också innebära att behöva avsluta relationer, jobb och vanor som vi annars är så beroende av. Eller tror oss vara beroende av, tills vi bevisar motsatsen.

Diagnosen påverkar henne såklart, men det identifierar inte henne som individ.

Just den här texten handlar väl egentligen inte jättemycket om just det. Snarare att föra blicken uppåt och andas in nuet, och tänka på allt positivt som har hänt under dagen. Alla härliga stunder vi har lyckats samla på oss. Tänka bort det negativa. Jag tänker ofta på min farmor som har genomgått behandling för fläcken dom hittade på lungan. Där försöker jag att inte tänka på just det, lungcancern, utan snarare att bevara henne för den hon faktiskt är. Diagnosen påverkar henne såklart, men det definierar inte henne som individ. Hon är fortfarande en person som behöver kärlek, värme, närhet och mer nu än någonsin.

En person som är sjuk har fortfarande samma behov som en frisk person, men ibland mer anpassade behov. En person som är sjuk är inte mindre person bara för att man har fått en diagnos. Vi alla förtjänar bekräftelse, kärlek och värme. Ingen förtjänar att vara rädd för att känna sig oälskad eller bortglömd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *