Att våga eller att ångra sig? Jag biter ifrån.

Hur många av er har ställt sig den här frågan någon gång i ert liv? Eller hur många av er har eller känner er blockad av er omgivning? Vi tittar på andra och tänker ”… men dom vågar ju? Hen gör ju det jag vill göra”. Jag är verkligen en av dom som har ställt mig denna fråga i halva mitt liv (fyller 30 i november) och har jag blivit klokare av det? Lite kanske. Jag läser och studerar mycket om det på fritiden, så på så vis blir jag klokare. Har jag valt att göra något åt det? Nej. Varför? För att jag inte vågar. Jag är för feg för att prova, rädd för vad andra ska tycka om mig. Jag har alltid haft väldigt lätt att bli påverkad av andra. Varför skulle jag våga ta den platsen och vem skulle vilja ta del av mitt innehåll?

Ni undrar kanske vad jag pratar om?

Det vet jag nog knappt själv då jag inte riktigt vet vad mitt slutmål med allting är. Jag vet delar av innehållet och vilka inriktningar jag vill prata om. Prata om i mina sociala kanaler dvs. Jag har alltid varit mer av en skrivare än en talare, det är den världen jag kommer ifrån. Som jag hittade till väldigt snabbt i mina yngre tonår. Och någonstans skulle jag nog vilja säga att jag är den enda i mitt umgänge, i min omgivning och bekantskapskrets, som tillhör den världen. Så förståelsen för min lättillgänglighet kring att dela med mig av stunder från mitt privatliv, saker jag skapar eller mina tankar, är kanske inte helt hundra bland människor jag öppnar upp mig för.

”Vad vill du göra då? Vilken är din nisch?”

JAG VET INTE. Jag vill göra lite av allt, dela med mig av det jag tycker är roligt och utvecklas inom det. SoMe-strategi, grafisk design, webbdesign, content design, livsstil och livsfrågor. Kan jag inte bara få göra det? Majoriteten av företag och privatpersoner som söker eller erbjuder diverse tjänster finns i den digitala världen idag. Det är ett enkelt och billigt sätt att marknadsföra sig på, och med rätt SEO så blir det ännu lättare att få nya kunder och beställare via sociala kanaler. Perfekt för den som vill öka omsättningen och synas mer för att locka till sig mer!

Vad är det som är så dåligt med att tycka att sociala medier är roligt?

Vi alla befinner oss där även om vi inte alltid syns. Vi vill läsa sånt som andra väljer att dela med sig av, sånt vi tycker är intressant eller bara profiler där vi kan slöläsa lite innan vi går och lägger oss. Ingen dömer dig för det. Men om du väljer att vilja bli en av dom personerna som folk väljer att läsa innehåll ifrån, då dömer dom dig. Hur rättvist är det? Så jäkla konstigt ändå. Alla väljer vi vad vi gör med dom verktyg vi har, sociala medier är inte bara för läsare och betraktare. Utan våra författare och innehållsskapare så har betraktarna ingenting att ta del av, en rätt så trevlig cirkel om man väljer att hantera det på ett snyggt sätt. Utan fördomar. Med endast öppet sinne och support till ens medmänniskor.

Denna diskussion kommer upp alldeles för ofta i mina olika sällskap och pekpinnen riktas ofta mot mig. ”Hon som skriver och delar med sig av allt”. Skulle du fråga en fotograf varför hen tar så många foton? Eller en journalist som skriver så många artiklar och inlägg? Varför ska en trädgårdsmästare dela med sig av sina blomverk? Jag har ca 11.000 bilder i min telefon, ca 1400 st upplagda på t.ex. Instagram. Jag har inget mer att tillägga här.

Att jag är bra på det jag gör, betyder inte att jag är född att göra det jag har gjort hittills.

Min dröm är att få göra det jag tycker är roligt. För jag har länge gjort sådant som har blivit tilldelat mig, sånt som jag har velat då, men inte för alltid. Men ofta har det också skurit sig på vägen för jag har omedvetet stretat emot (detta har jag förstått i efterhand). Det är inte så konstigt att det skär sig när man förväntas göra en sak men har fokuset och drömmarna någon annanstans.
Jag fattar att mina chefer inte alltid fattar mig, för jag fattar inte alltid vad jag gör där. Att jag är bra på det jag gör, ibland bäst beroende på område, betyder inte att jag är född att göra det jag har gjort hittills.

Jag har länge beskrivit mig själv som en ”kreativ själ vilsen i en stor värld”. Är det verkligen meningen att jag ska ändra på mig för att kunna dela med mig av det jag vill dela med mig av? Var befinner sig logiken i det? Fan så trött jag kan bli av att jag blir så påverkad av andra. Och varför bryr sig andra om vad jag gör? Varför stöttar dom inte bara dom som vill göra annat? Det är så fruktansvärt läskigt att lämna butiks- och servicebranschen bakom mig efter 11 års erfarenhet, men desto mer taggad på att faktiskt göra det som jag vill fokusera på.

Jag kommer förlora personer i mitt nuvarande kapitel, men jag kommer också vinna nya vänner, hejarklackar. Personer som gör det jag tycker är roligt, ha samma intressen, fördomsfritt.

Jag väljer att våga, inte att ångra mig.