TIDEN EFTER FÖRLOSSNINGEN – DU ÄR INTE ENSAM!

En frågeställning för mammor till blivande mammor
om sin tid efter en förlossning

(OBS! Ni med någon form av rädsla kan riskera att
påverkas extra av vissa svar i frågorna. Läses på eget ansvar)

Vill du också delta? Tryck HÄR för att fylla i dina erfarenheter och upplevelser.


För ett tag sedan så tog jag upp på min Instagram att jag länge har velat skriva om min förlossning, men främst fjärde trimestern. Nu i efterhand när sonen har fyllt åtta månader, så har jag insett hur oförberedd jag var på just måendet efter förlossningen. Hur det skulle påverka mig psykiskt och fysiskt. Hur det skulle påverka mig som person, som partner och i alla mina nära relationer. För även om jag själv hade en helt okej förlossning, så kändes det som att jag fick igen det i efterhand. Och för att alla som läser inte ska utgå ifrån just Min förlossning och måendet efter, så frågade jag ifall andra mammor också hade velat dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser – och oj vad uppskattat det blev! För även ifall graviditet, att föda och att vårda ett barn är det mest naturliga i livet – så är faktiskt sällan den ena upplevelsen lik den andra.


”Detta är så viktigt! Känner allt för många som har fått barn som inte alls fått den informationen eller kunnat förbereda sig över vad som eventuellt kan hända. För mig som inte har fått barn men verkligen vill, räds redan av tanken EFTER födseln.. så ja super viktigt att faktiskt prata om sådana situationer. Bra initiativ!”

– Anonym

Jag önskar att jag hade en vän som dig!

Tycker också att det är viktigt att prata om allt som är tufft med förlossning/efter förlossningen. Alla jag pratade med förskönade allt, trodde att det skulle vara enkelt. ”Första tiden sover ju bebisar hela tiden, dem hörs knapp”. Stämde inte. Alla pratade om att visst det gör ont att föda. Men efteråt då? Att man inte kan kissa, att man svettas som jag vet inte vad, att man trots all smärta ska resa sig på några sekunder för att ta hand om bebis?! Det glömde dem. Alla känslor?! Amningen – att det är SKIT SVÅRT! Som sagt, hade jag haft en vän som dig så hade jag kanske varit mer förberedd. Tack o lov är hon nu 4 mån och jag mår bra igen. Men det tog tid!

– Anonym

Så detta är mitt och andra mammors sätt att bidra och förbereda nyfikna, försökande och blivande mammor och partners, för tiden efter förlossningen. Vad kan man tänka på? Vad kan man lyfta med sin partner eller stödperson i förväg? Är det något du vill fråga barnmorskan eller skriva i ditt förlossningsbrev efter att du har läst formuläret? Jag ihop med mammorna som har deltagit i enkäten hoppas att detta ska hjälpa er att känna er mer självsäkra, trygga och LUGNA inför tiden som kommer. För hur ensam man än känner sig när partnern kanske har återgått till jobbet, kanske är du ensamstående? Så är du ALDRIG ensam, jag lovar! Läs i lugn och ro, och tryck gärna på det lilla hjärtat () i slutet av inlägget för alla mammor som har tagit sig tiden och modet att dela med sig för andras skull.

Annan kommentar:

  • Inte kommit över, men accepterat
  • Förlossningen i sig var toppen men BB-tiden efter var inte alls som förväntat..
  • Delvis, det påverkar mig än idag i vissa situationer (ex uppe i gynstolen eller känslomässigt vid tanken på det).
  • Nej det va en så häftig upplevelse att jag nog aldrig kommer glömma!

Annan kommentar:

  • Inte direkt. Jag hade ett tufft avslut på min förlossning och min partner fick inte vara med på BB. Men jag klarade det, för någonstans bestämde jag mig bara. Och jag bestämde mig för att detta är min tid, jag ställde frågor och ringde på klockan så fort det var något.
  • Första gången nej låg på neonatal i 10 dagar, andra ja
  • Fick inte komma till BB då ”snabb hemgång” tillämpades om allt hade gått bra, hade kanske fått det om vi tjatat, men då vi har barn sedan innan kände vi oss hyfsat trygga med att åka hem
  • Var aldrig på BB, utan vi fick ett rum på patienthotellet ca 6h efter förlossningen. De första 6h var vi kvar på förlossningsrummet.


6. Levde din förlossning upp till dina förväntningar? Skriv gärna varför ”Ja” eller varför ”Nej”

  • Ja, planerat kejsarsnitt som var fantastiskt
  • Nej. Jag trodde inte att min igångsättning skulle ta sån tid och att kroppen inte ville komma igång. Men jag älskar att bli igångsatt, att kontrollen finns med hela tiden.
  • Både ja och nej! Det var ju superskönt att det gick fort. Men jag hade förväntat mig en längre förlossning, där EDAn skulle stoppa smärtan och vi skulle ha kul och chilla haha. Så blev det verkligen inte. Fick inte ens lämna eller ändra position i sängen pga för intensivt värkarbete.. hade önskat att vara mer närvarande. Men överlag nöjd ändå! Ser fram emot nästa barn, när man vet vad som händer och kan vara med på ett annat sätt liksom.
  • Ja, fick ha med min partner på förlossningen och är jättenöjd med personal och förlossning

Läs fler svar HÄR.

Annan kommentar:

  • Jag läste på själv jättemycket själv
  • Jag tyckte jag fick väldigt dålig information från MVC, och eftersom det var pandemi så var ju alla föräldragrupper inställda. Men tack vare Google & Youtube så blev jag mer påläst. Det fanns barnmorskor och mottagningar som var duktiga på att uppdatera nätet med information eftersom allt blev inställt, men det var inte många andra MVC-mottagningar som visste detta, utan man fick leta själv..
  • Med första barnet gick vi en jättebra kurs på Östra men jag fick ingen info att efter andra barnet är eftervärkarna helt fruktansvärda.

Annan kommentar:

  • Jag pratade med mina närmsta vänner som har barn, de berättade allt & jag var väldigt frågvis. Det gjorde att jag kände mig medveten om allt som skulle kunna hända…
  • Tog upp min rädsla för smärtan med min barnmorska.
  • Sambo och vänner. Såg fram emot lååånga promenader men ond kropp i början och barn som inte gärna låg ner. Skrek ofta, bättre när det kunde sittas upp 🙂
  • Så mycket tabu, det känns som det förväntas att man ska kliva ut från bb som strålande Disney-prinsessa, smal, hurtig, ammandes och övermänsklig.

Annan kommentar:

  • Pratade ju inte med någon om hur det kunde bli. Läste föda utan rädsla och kollade på Margaux video och tänkte hur jävligt kan det bli? På Danderyd med Margaux var ju allt så fridfullt och fint. Jag har inte ens en bild från förlossningen. Ingen BM tog nått kort. Å min sambo var fullt upptagen med att hjälpa mig att föda barn…Det smärtar mig faktiskt än idag.
  • Ja! Jag är helt övertygad om att vi måste prata mer, dela med oss mer! Oavsett bra eller dåliga upplevelser, för detta är något man måste uppleva för att kunna förstå, så när man väl är ”i” det så kan det vara skönt att känna sig ”påläst”.
  • Hon rekommenderade kursen ”att föda utan rädsla”. Vilket fungerade bra för mig då jag fick större förståelse till varför smärtan är där.
  • Pratade med min barnmorska, läste lite böcker. Hjälp? Vette fasen om jag kallar det. Men bra att få se BB innan, som min barnmorska gjorde med mig. Och förlossningsbrevet.
  • Jag hade ingen att prata med.
  • Fick lite terapi av barnmorskan inför andra förlossningen.


12. Hur mådde du fysiskt efter förlossningen?

  • Det var/är otroligt tufft. Visste att man skulle ha ont, men inte på den nivån. Tyckte också amningen var väldigt jobbig, man trodde man skulle få tillbaka sin kropp men det blev liksom värre. Känner mig fortfarande inte som mig själv, men börjar komma tillbaka!
  • Hade förväntat mig smärta och obehag, men hade ingen smärta alls. Däremot lite svårt att känna min urinblåsa ett par dagar. Ingen smärta vid avföring heller. Kände mig helt bra efter en 5-6 dagar.
  • Jag var beredd på smärta, men inte på det sättet. Det värsta var aldrig smärta fysiskt för mig. Men amningen var hemsk och sonen ville inte ta bröstet så lämnade det efter första månaden vilket jag ångrar. Att göra nummer två var så svårt. Jag hade så ont och var så rädd. Men efter jag gjort det dem första två gångerna var det okej! Hade avslag i cirka 1 månad. Kände mig fysiskt som mig själv efter 1 månad.
  • Det var skrämmande, men tog det dag för dag. Någon vecka

Läs fler svar HÄR.


13. Hur mådde du psykiskt efter förlossningen?

  • Var inte förberedd på att sömnbrist, hormonpåslag och allt på en gång samtidigt som man var ensam på BB. Men förutom det, okej ändå!
  • Tyckte BB tiden var tuff, eftersom man var isolerad. Alla gick in och ut ur vårt patientrum utan och knacka men vi fick inte gå ut i korridoren. Hade behövt stödet av min partner den första tiden.
  • Rasande, ångestfylld och kände att jag aldrig någonsin vill ha med vården att göra. Press runt amning var obefintlig då det var bestämt att bebisen skulle flaskmatas långt innan jag blev gravid. Fick gå i terapi pga förlossningsdepression
  • Jag upplevde ingen stress från andra eller bvc över amningen, men jag satte nog ändå en hög press själv, och det var verkligen tufft att få det att fungera med första barnet som var lite tröttare, hade svårare att gå upp i vikt mm (med syskonen kom mjölken snabbare och amningen flöt mycket smidigare utan någon stress)

Läs fler svar HÄR.

Annan kommentar:

  • Både ja och nej… jag upplever att förståelsen mellan mig och partnern (till vårt barn), den var svår. Förståelsen oss emellan fick vi jobba på och prata med varandra så att vi kunde reda ut alla frågetecken.
  • Från partner, ej från släkt och vänner
  • Födde i början av mars då man fick ha partner med. Utan min partner på BB skulle jag nog fått ångest- och panikattacker pga dålig hjälp, nyförlöst och bebis.
  • När vi kom hem, ja. Men hade behövt stödet av min partner på BB
  • Från min partner JA! Det tog flera veckor för min mamma att förstå hur dåligt jag verkligen mådde så hon viftade bara bort min oro vilket inte hjälpte alls. Hade inga vänner eller nån släkt som hjälpte till förutom mina föräldrar och det var mkt lite.
  • Har ingen släkt i närheten men klarar allt själv

Annan kommentar:

  • Skulle inte påstå att vården hade något särskilt stöd efteråt, en efterkontroll 8 veckor senare som endast handlade om preventivmedel.
  • Jag hade gärna sett att dom pushade mer för att man ska be om hjälp. Regelbundna samtal själv och med partnern, ge mer stöd och förklara att mycket av det som händer tillhör processen.
  • Fick bra stöd. Men hade velat ha mer information. Man vet ju inte vad man ska gå igenom innan man gör det..
  • Förslossningsavd: Ja BB: Nej från två barnmorskor men ja från resten. Efter det så har det varit ett JA.
  • Lyfte aldrig frågan, men min BVC sköterska såg nog lite och ställde frågor men pratade mycket med min partner.
  • Jag borde fått diagnosen förlossningsdepression på en gång och fått ångestdämpande. Jag började ta SSRI och ndri ett år efter förlossningen och äntligen började jag må ordentligt bättre.
  • Fick rätt bra råd direkt från bvc med första barnet, men med syskonen blev jag mest hänvisad till amingshjälpen om det skulle vara ngt
  • Fick lite stöd i början men orkade inte heller ta emot. Kändes som ett ok att behöva lägga tid på det också.
  • Nej, nu hade jag som sagt en komplikationsfri förlossning och ”eftervård”, men ändå. Man blir liksom bara hemskickad med ett papper och sen varsågod ta hand om ditt barn. Jag är glad att jag själv var påläst, att jag är trygg i mig själv och att jag hade vänner som har barn. Hade jag varit en osäker person eller mådde psykiskt dåligt innan graviditeten t.ex då hade jag upplevt vården som riktigt värdelös, ingen stöttning alls känns de som…
  • På förlossning JA, på bb nej…

Annan kommentar:

  • Både ja och nej. Men det jag kände var ”alla kan amma, det är det bästa för ditt barn”. Och man hörde ingenting om ersättning.. man borde prata lika mycket om båda ”metoderna” tycker jag
  • Nej, amningen fungerade bra trots allt, men vi hade ersättning också så jag var sjuk eller behövde gå på medicin. Tyckte på bb att det fanns några som toktjatade om amning, och vissa lugnade
  • Bb var noga med att jag inte fick börja amma (medicinen) men sen när jag väl kunde börja hamnade jag och bebis efter i utveckling och gjorde det svårare att vänja oss när bebis tidigare hade fått ersättning via kopp. Fick några få tips om hur jag kunde göra det lättare med amningen men inte den hjälp jag hade behövt. Mycket ångest kring att de satte press på mig att jag måste komma igång med det.
  • Med första kände jag enorm press. Det var en stor lättnad när min man sa -Nu skiter vi i det här och tar flaskan. Med andra barnet hade jag redan bestämt mig för ersättning redan från start. Det stod i mitt förlossningsbrev. Jag skrev ”Jag ska ge ersättning och kräver att bli stöttad i detta. Och det blev jag.


14. Finns där något du ångrar idag?

  • Att jag kastade mig så snabbt in i att all skulle träffa bebis, att vi inte njöt av bebisbubblan direkt och att jag lyssnade mer på andra än mig själv.
  • Jag försökte släppa all kontroll inför förlossningen, för den kunde jag inte påverka när det väl har igång ändå. Jag önskar att där fanns mer beredskap kring hur hårt det kan slå att ha fött ett barn, när man tror att allt ska återgå fast med en bebis.
  • Kommer inte förvänta mig någonting nästa gång angående förlossningen. Och kommer lyssna mer på mig själv angående min kropp efteråt. Vad jag VILL och inte BORDE. Allt är bra oavsett val!
  • Nej, jag pratade med psykolog från bvc innan och efter förlossningen. Mitt bästa beslut.

Läs fler svar HÄR.


15. Vad skulle du vilja förmedla till blivande mammor och föräldrar som du önskar att du visste inför förlossningen?

  • Att alla har åsikter och alla har olika åsikter kring allt som har med förlossning och barn att göra. I slutändan, lyssna på din egen magkänsla och låt andra tycka sitt ❤
  • Hade velat ha lite mer kunskap kring förlossningsskador och var man vänder sig för hjälp. Jag blev runtskickad och ingen kunde hjälpa mig, tillslut gav jag upp och hade ”tur” att det läkte ut av sig själv efter ca ett år.
  • Släpp kontrollen inför förlossningen, men lita alltid på din magkänsla. Prata mycket med partnern, mer än vad du kanske redan gör. Berätta om rädslor och lyft det som oroar dig efter förlossningen. Var beredd på att du med största sannolikhet inte kommer känna igen dig själv en bra tid efter. Be om hjälp! Ansträng dig inte mer än vad du orkar, du har nog att bearbeta ändå. Be din partner/stödperson att sätta sig in i frågorna också, du kommer behöva Hen mer än någonsin. Och du fixar mer än du tror, även när du känner dig som svagast 🤍
  • Förlossningen är ett delmål inte ”slutmålet” som man kanske visualiserar. Tiden efter är nästan jobbigares man vet inte alls hur saker fungerar och får prova sig fram. Mycket frustration och känslor hela dygnet.

Läs fler svar HÄR.

Tack till er som tog er tid att läsa ♡
Och stort tack till er som tog er tid att svara ♡
Tryck gärna på det lilla hjärtat om du gillar detta initiativet.

Vill du också delta? Tryck HÄR för att fylla i dina erfarenheter och upplevelser.

Lämna kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *